Jaktträning.....

...som varken jag eller Wish är speciellt förkovrade inom men som jag tänkte att vi skulle, lite mer helhjärtat, fördjupa våra kunskaper i. Om Wish skall få en lille bror så behöver vi damma av kunskaperna och fylla på med nytt. Det kändes väldigt inspirerande att träna tillsammans med hans uppfödare......Nu kör vi :)

Kylan slog till....

...med full kraft. Vilken vinter vi fick i år igen, underbart :)
Hundträningen har vi tagit jullov ifrån och nästan hundpromenaderna också då det är så kallt så vovvarna får kramp i tassarna. Vi kör med korta och intensiva promenader. Jag anser nog att det kommer väl till pass med en paus då vi tränat väldigt intensivt det här året, hunden behöver få tid för reflektion han också. Reflektion för båda fyrbenta och tvåbenta ökar inlärningskurvan.

God Jul och Gott Nytt År


Vidare i analysen

Intressant, dagens (14/11) lottning på tävlingen blev bra utifrån min analys, jag fick tillfälle att undersöka en ytterligare parameter. Min tanke var att utröna om träningskompisarnas (och kanske även min egen) vittring spelar roll i vallningen. Det föll sig inte bättre än att mina båda träningskamrater fick startnumren innan mig vilket innebar att jag kunde se hururvida min hund påverkades av att det hade varit kända hundar och förare i skogen innan vi gick in i banan. Utifrån den tidigare tävlinngens extremt dåligt reslutat tänkte jag att det knappas kunde gå sämre, det gick förvisso inte sämre men lika dåligt. Min slutsats utifrån resultatet var att vittringen av träningskompisarna spelar mindre roll. Troligtvis är det tävlingsnerverna som spelar in och att jag behöver utsätta mig för situationer där jag får träna mina tävlingsnerver. Nu måste jag bara hitta situationer där jag får träna detta på, vad hittar man det?

Fortsatt träning för att komma åt blindmarkering

  • Träna upp flyt i skicken och bra tryck ut genom att ha öppna figgar, ex ängmark/gles skog och då också jobba med många skick.
  • Jag ska jobba övervägande med lösrulle i träningen och få tillbaka att han "prioriterar" lösrullen framför fastrullen. Att inte ha möjlighet att vittringsmarkeringar på avstånd utan att han är tvungen att gå ända fram/in till legan för att markera. 
  • Jag tänker mig att då jag tränar på ny mark ska jag ha träff på alla skick, varva hitta med markering med lösrulle. På känd mark, i kända rutor, där kan vi träna uthållighet, tomskick mm Jag tänker att jag vill övertyga honom om att de finns figge på alla skick när man kommer till nya ställen. Jag tänker kontakta andra sökgäng för att se om jag kan få möjligheten att träna med dem och då få vallad, ny mark och nya figg på ett bräde. Det blir nyttigt både för hunden och mig då även jag behöver träna min mentala känsla vid tävling.
  • Jag ska separat träna tomslagsträning och istället för att belöna varje slag, som jag har gjort tidigare ska han få jobba lite för belöningarna. 

Jag ska ge mitt upplägg några månader för att se om vi åstadkommit några förändringar :)

 

Gókväll!


Efter att ha uppvisat .......

....urusla resultat på de två tidigare tävlingarna skall vi i morgon start säsongens sista söktävling. Med tanke på att vi nog slog världsrekord i sämsta reslultat på sista tävlingen, två blinddmarkeringar på fyra skicka, så kan det inte gå sämre i allafall den här gången och det känns bra :)
Jag känne mig lugn och har ställt in siktet på nästa säsong tävlande mentalt. I morgon ska vi ha mental träning av föraren där jag ska träna på mitt fokus och hur jag kan hålla min hund på gott humör.
Jag håller också på med ett litet exprement/analys. Mitt exprement går ut på hur hunden påverkas av min bla min närvaro eller frånvaro till min hund innan vi ska gå in i sökrutan, eller om jag finns med i vallningen, träningskompisarnas óch deras hundars vittring i rutan mm. Sist vi tävlade tänkte jag att mina förberedelser skulle vara så träningslika som möjligt på så sätt att jag inte röra mig runt bilen innan vi körde söket, vid träning hade jag ju varit i rutan och figgat för träningskompisarna, spelar en sådan detalj roll för min hund?
Troligtvis handlar det mycket om förarens osäkerhet på ny mark och att vi inte har kontroll på det oförutsägbara, på träning har vi kontrollen.

Vi får se hur det går med min analys :)

Vi har satt världsrekord....

.....i helgen när vi tävlade, två blindmarkeringar på fyra skick. Allt detta hann vi göra under 5 minuter. Det var tur att samlingen var så sen som kl. 9.45. Det hade nämligen känts än värre om jag hade varit uppe sedan kl. 5 på morgonen.
För att säga som den ena domaren, Staffan Nordin, gjorde när jag försökte skämtandes muntra upp mig själv och omgivningen med att säga att - "Det är väl det här som är utmaningen och det roliga med hundträning att vi alltid har något problem att analysera och klura på för att hitta en lösning" och han svarar kort och gott -"Det är roliga när det går bra". Jag har inget övrigt att tillägga utan kan bara hålla med, det är roligt när det går bra :)

Nu ska vi utvärdera, analysera, träna och hitta en lösning på problemet.

Säsongens sista tävling gör vi på söndag och efter gårdagens resultat så kan det ju knappast gå sämre :)

På söndag skall vi ....

...debutera i högre klass sök.

Vi har förberett oss förhållandevis väl men många moment har ännu inte satt sig vilket gör dem ojämna i kvalitée och tillförlitlighet.
Om det gå bra så kan det gå hur bra som helst och går det dåligt så kan det gå hur dåligt som helst :)
Målet med tävlingen är att få en uppfattning om hur en hel högre tävling känns. Vilken uthållighet vi har som ekipage mm. Det är så många faktorer som spelar in för att lyckas på tävling. Själklart att man har jobbat igenom alla moment och specialen. Tyvärr tränar jag allt för sällan eller nästan aldrig tävlingmässigt, så tillvida att jag kör en tävlingsdag med alla moment eller delar special, lydnad och uppletande. En tävlingsdag blir lång för en hund (och förare), oftast tränar vi de olika delarna var för sig. Vi tränar sök ena dagen, uppletande en annan dag och lydnaden en tredje. Jag tror inte att jag/vi är exceptionella utan tiden att lägga på flera heldagar för träning har vi sällen, inte om man har ett annat liv en hundlivet också ;)

Vi har anmält oss till flera tävlingar och hoppas att det ska stämma någon gång av dessa.


Filminspelning......

....om "skvaller-träning".

I november ska det hållas ett internationellt symposium i Tyskland på vilket Eva Bodfäldt skall hålla ett föredrag om "Skvaller-träning". Då det inte är möjligt att arbeta med hund i IRL så blev vi bland andra tillfrågade om att hjälpa till med en filminspelning i ämnet (eller metoden). Wish skvallrar mycket duktigt på rådjur eller vilt i allmänhet. han skvallrar förvisso på en massa andra saker också så som motionärer, mötande personer, hundekipage mm. Han är duktig på att skvallra på hundekipage som är lite längre avstånd så där har vi fortfarande lite att träna på.
Roligt med en dag där jag fick tillfälle att se flera duktiga hundar som "skvallrade". Det var hundar som var ljudrädda, utåtagerande mm

Är man intresserad av att läsa mer om "skvaller-träning" se under fliken Vardagslydnad

 


Nu har vi fått loss....

...skallet ytterligare, tjohooo!

Nu kan jag ha hunden sittande vid sidan och belöningen under foten, eller framför oss, och han skäller utan att försöka tjuva fram till belöningen. Att vilja tjuva belöningen har jag fått och låtit vara för att få en stor dragning på belöningen, för att maxa frustrationen, då han inte kommer åt belöningen och skäller med högre intensitet. Ju mer jag nu kan variera min position och hans, variera position på belöningen, så ökar snabbt förståelsen för vilket beteende som belönas. Jag har ju fått lite skräpbeteenden med i skallet, b l a en ansats där han hoppar till med frambenen när han ska skälla. Nu ska vi renodla beteendet så vi får fina och ihängande skall.
Nästa steg blir att lära in "tyst" vilket inte känns som någon större utmaning och så ska vi få igång ett skall till (elit). Nu ska man börja tänka baklängskedjning.

Det är många moment och färdigheter som vi och våra hundar ska lära sig innan vi får tävla i elit ;)

Hunden är "bakis"....

....och ligger här och må illa.

Efter att ha kalasat i sig ett av barnens jättepåse med godis under gårdagskvällen, en påse som kanske innehöll 1 kg godis, så är hunden törstig idag. Jag märkte inte att han hade kommit över godispåsen igår kväll men jag har under natten märkt att han varit orolig. Framåt morgontimmarna så blev det så uppenbart att något inte stod rätt till så det var bara att kasta benen över sängkanten och vingla ner till undervåningen där vovven låg och stönade. Vattenskålen var tom och han tittade stint på skålen i förhoppning om att någon (jag) skulle fylla på den. Eftersom han druckit så mycket fick det bli en lite tur ut på backsidan. Han var rund som en tunna och det kluckade när han gick, då magen var full med vatten. Vattnet stod honom upp i halsen så när han skulle lägga sig på sidan, när vi kom in, så rann det vatten ur munnen på honom.
Man blir alltid lite nervös då hunden har satt i sig lite förmycket av något att det skulle vara risk för en magsäcksomvridning men jag gjorde bedömningen att volymen och tyngden av det han satt i sig inte var av den omfattande att det skulle kunna vara risk för magsäcksomvridning. Dessutom verkade allmäntillståndet vara någorlunda bra.

Efter att ha varit i kontakt med Bagarmossen så kan jag nu lungt låta honom dricka och sova. Nu rinner inte längre vattnet ur honom och det kluckar inte heller om honom när han går....puh!

Utöver att hunden varit dålig har jag lyckats med bedriften att få två punkteringar inom loppet av 12 timmar. Eftersom däcken inte gick att laga så har jag fått köpa nya, 3200 kr...typiskt!

Nu är det fredag och vi får hoppas att turen vänder :)

Trevlig helg!

Fredag och sista dagen på lägret







Lägrets sista dag fick vi tillfälle till träning på två olika banor men vi minimerade skicken. Under förmiddagen, i ihållande regn, gjode vi fyra skick vardera i en brant och kuperad bana. Här fick hundarna en lite knepig lega. Det var en klippskreva som var som en tunnel där vittringen blåste åt det håll som vinden drog åt och kom hunden på "fel" sida så fanns risken att den itne fick någon vitttring. Då den väl vindat in skulle den våga sig in i tunnel också, kul!
Vi hade en gemensam snabb lunch för att hinna med ett mini pass på eftermiddagen då vi bara körde två skick var.
Efter passet uti skogen åkte vi till Alfa hundcenter för en sammanfattning och utvärdering (någon utvärdering blev det tyvärr inte)




På bilden ovan kan man se Kurt sitter och koncentrerar sig till 100%. En otroligt trevlig Softie :)


Sammanfattningsvis så har vi fått tillfälle att träna på 9 olika banor, vi har fått dolda legor, ned grävda legor, vi har fått träna i stark värme och i ihållande regn och för min egen del har jag fått bekräftat att det jag själv har tänkt kring min träning med Wish är det som även instruktören, Git Jering, kan se och tänka för vidare träning. Jag hade kanske förväntat mig att få ut mer av lägret än vad jag fick men jag får vara nöjd med det jag fått det är mycket värt :)

Tack för en trevlig vecka!

 

 

 


Torsdags träningen....

...gick i dolda legornas tecken. Vi fick tillfälle att träna markeringar på både lådor och nedgrävda figuranter, jätte kul! Wish hade inga svårigheter med markeringar på dolda figuranter. Hundarna reagerade med lätt förvirring när de fick vittring på figurant men ingen kunnde hitta på en gång. Helt plötsligt fick de använda korken och hjärnan ordentligt :)


Här har vi en figurant i en nedgrävd lega och hunden är på påvis. Legan var fiffig, man hade grävt ut under en stor stenbumling och för hålet gjort ett trälock med handtag på insidan.

Att vara figurant i en nedgrävd lega känns väl lite si och så trots att spindlar och andra kryp är bort sopade, i den mån det går.



Här en betraktelse från undersidan.

 


Onsdagsträningen förflöt....

.....i skogarna runt Floda, under förmiddagen.
Det har var väldigt varmt och hundarna var trötta. Banan var kuperad och ganska svår men precis rätt för oss, mig och Wish. Även om vi tränar ganska grundläggande färdigheter som handtecken och raka skick så får jag med mig målet för sommaren, att träna nya marker och svår terräng. Dessa dagar har det också blivit tydligt att terrängövergångar är svåra. Jag har varit ganska flitig med att träna att skicka hunden uppför berg, slänter mm men det jag nu upptäckte var att samma problem finns för att gå rakt och nedför som att gå rakt och uppför...hmm, man får vända på steken och träna åt andra hållet också.
På promenaderna tränar vi att gå rakt i snårig terräng. Bra träning också för handtecknet. Med hjälp av en boll som jag kastar in i eller över ett snorigt parti, där jag sedan skickar hunden igenom, får jag en bra träning på att forcera terräng. En enkel övning som är lätt att göra på den vanliga promenaden.


Lunch och framåtsändande träning - nu under en tid har jag nött att han ska "hitta" gruppen. Jag har placerat ut den på olika platser vid olika tillfällen. Mellan de två innersta "personerna" i gruppen har det legat en godbit och då jag har sent honom mot gruppen har tanken varit att han direkt ska söka sig rakt fram till gruppens mitt. Det här lyckas vi åstakomma vid alla skick, nästan, utom det första då han drar åt vänster. Har denna lilla krumilur till vänster förstärkts av att hitta godiset? Troligtvis har det gått till så att han gjort en lov till vänster, där fått vittring från godiset och blivit förstärkt. Nu har vi en tjusig kedja....hmmm.

 Under eftermiddagen blev det friskvård där vi fick en genomgång av vikten av uppvärmning, att motioner sin hund allsidigt, kost tillskott, massage och stretching och värme kring muskler då man tränat. Alla hundarna fick prova bassängen och Wish, som annars är en villig och duktig simmare, tyckte att det var lite konstigt. Han var inte helt bekväm i situationen. Hundarna har flytväst på sig för att kunna jobba ordentligt med simteknik och inte behöva hålla balansen i vattnet. På den ovana hunden har man linor som man hjälper hunden att hållas i mitten av bassängen. Den vana hunden kan simma fritt och med hjälp av leksaker/föraren ser man till att hunden simmar runt i bassängen. 


Blizz, en rutinerad simmare

 



Man skulle kunna tro att den här killen jobbar för Hills


Arrak hänger hos matte för att vila lite


Här är en riktigt skarp tjej, Stina 

 

När vi var klara i bassängen blev hunden duschad, för att få bort lite klor, och torkad. Efter det fick vi gå in i behandlingsrummet och där massera och stretcha våra hundar. Ett otroligt mysigt sätt att komma sin hund nära :)




Stina får illustrera stretchingen



Tisdagens tränings....

.... passen har förflutit på ny mark och flera dolda legor.

Efter ett par dagar på läger, eller för alldel om det är kurs, så blir det som oftas så att man får backa i träningen för att ta itur med någon gammal surdeg.

Från att tidigare ha haft en fin riktning i skogen och ett handteckan som fungerat har det blivit lite si och så med det. Hunden tycker att man kan gena lite här och där vilket effektiviserar, tycker han.
Nu har vi gått tillbaka i träningen och fokuserar på riktning och handteckan vilket kommer bli bra. Att gå tillbaka i träning är bra, kunskap är färskvara. Har man tränat mycket på andra detaljer är det lätt att tidigare kunskaper ramlar ur och att man behöver damma av dem.

Handtecken och riktning, då har vi jobbat med diskreta dykupper. Eftersom banorna har varit bra kuperade så har det blivit en utmaning i att ändå hålla riktningen. En ytterligare tanke kring inlärning av raka skick är att bryta hunden i det fall den ändrar riktning  och att föraren gå ut till den punkten hunden bytt riktning och därifrån skicka om hunden, eftersom hunden gjorde rätt fram till den punkten. För att hunden ska fårstå att det är riktningsbytet som vi vill justera gäller det att vi är snabba att stoppa hunden. Att bryta hunden då den har fått en retning skall göras med försiktighet då dykupperna också fungerar som motivationshöjare. Bryter vi hundarna vid en dykupp så förlorar vi lite av motivationshöjningen. Viktig är att föraren har bestämt sig för inom vilket områda/tratt som hunden ska gå inom för att det skall räknas som ett rakt skick och då också snabbt stoppar hunden om den rör sig utanför den tratten.
Att bara jobba så här för att få raka skick tror jag inte ökar hunden förståelse för att gå rakt i skogen. Ju mer varierade övningar desto större kunskap ger vi hunden för uppgiften.Jag har skivit lite om detta på min hemsida www.hundbildning.com där jag skriver om att djupet på fig inte är huvudsaken utan att hunden gör ett rakt skick och då kanske fig med fördel ligger på 20 m. Att hunden skär i slaget beror oftast på att den blivit förstärkt på ett eller annat sätt i att skära och där behöver hunden läras om.

Framslagen
har också blivit lite rostiga och även dem har jag jobbat på. Det har jag gjort på promenaderna, efter träningen, från stigen har jag gått ut i skogen (50m) satt hunden på djupet och lämnat hunden. Jag har gått i samma spår tillbaka ut på stigen. där har jag gått framåt på stigen ca 15-20 m och kallar in hunden. Tanken med denna övning är att hunden ska byta mark och slår framåt och jag kan direkt belöna hunden.  

En intressant fråga vi fick ställda till oss idag. Hur dricker en hund? Titta på länken så kan man klart och tydligt se hunden teknik när den dricker. 

http://www.youtube.com/watch?v=63Ch2pNkZwU



Med tanke på tekniken, att "kasta" upp vattnet in under tungan och bak i munhålan, så kan man ju fundera på hur man vattnar sin hund tex i skogen.  Istället för att placera strålen framifrån på hunden tunga så kankse man ska placera vattensstrålen (om man nu ger hunden ur flaska och eller genom stråle ner i handen) så att den hamnar på baksidan av hundens tunga då kommer vi maxemera mängden vätska som hunden får i sig. En klurig tanke av Git. Kanske det inte spelar någon roll om strålen kommer framifrån eller bakifrån man får prova och se :)



Lite vatten för att tvätta nosen skulle den här killen behöva


Lägerveckans början.....

....har varit kul även om en av deltagarnas "extra" hund fick resa till veterinären med en sprucken analsäck direkt på måndagsmorgonen. Lätt att föreställa sig att en spräckt analsäck gör fasligt ont. Allt redde dock upp sig på bästa sätt så nu är Stina återsälld men konvalecent och myser i solen.

På söndagens kväll var det presentation och genom gång av ekipage och ekipagens mål för veckan. Instruktören höll genomgång av upplägg för veckan och sedan var det hem för att ladda för första sökdagen.

Upplägget är sådant att första sökpasset gör föraren själv upplägg och detta skall var ett genomsnittligt pass som vi brukar träna. Instruktören går med och som observatör och antecknar sådant hon ser för att vi sedan har en genomgång. Veckans övriga pass lägger instruktören upp för de olika ekipagen.

Övriga ekipage är trevliga och vi har snabbt blivit en grupp. Mötet med nya människor, som delar samma intresse, är fantastiskt roligt och lärorikt. Att få ta del av andras sätt att tänka kring inlärning och metodik, oavsett om det är något jag själv vill ta till mig eller inte, så är det tankeväckande.

Första sökdagen avsutade jag med en promenad, vid en lite sjö, och där i  skogen fann jag nästan en hel liter gula fina kantareller. Middagen fick utifrån detta bestå av pasta med kantareller, fantastiskt gott!

Nu ser vi fram emot nya träningspass och att jag ska komma ihåg att ta med kameran i skogen :)

Nu har det lossnat....

...och jag har fått till fina skall.

Genom att öka frustrationen så fick jag igång ihållande och rejäla skall samt att jag flyttade min egen position från att ha varit framför hunden till att ställa mig brevid.
Jag har från början jobbat med frustration genom att ha begränsat hundens rörlighet framåt, genom att medhjälpare har hållt i kopplet. Sedan har jag bjudit in till lek genom att lägga bollen precis utom räckhåll för hunden. Där har jag väntat ut hunden samtidigt som jag sakta  och smygande rört handen mot bollen för att få en förväntan om lek, där jag ska röra bollen, när jag sedan inte rör bollen uppstår frustration: -"Men lira hit bollen då, morsan!" och det kommer oftast ett skall vilket har belönats med att bollen kommer farande. Behöver hunden lite mer retning så kan man snabbt peta till bollen, i smygläget, då får man upp hunden i aktivitet vilket lättare löser ut ett skall.
Jag har jobbat vidare med att öka frekvensen av skall. Sedan har jag rest mig från sittande till stående succesivt. Här någonstans körde vi fast och jag tänker att det beror på en för snabb stegring, där inte själva skällande fick befästas. En förliten frustration som gjorde att uthålligheten var får liten.
Nu gör vi om och gör rätt :)

Även framåtsändandet har lossnat och vi har kommit vidare i inlärningsstegen. Vi har en tid hållt på att träna tempoövergången vid gruppen samt att han ska "söka upp" gruppen, att hitta var i gruppen han ska passera (target). Nu ska vi öka kunskapen genom många olika miljöer och situationer.
Det är alltid roligt när det lossnar då man hållt på att vridigt och vänt på ett moment :D

RSS 2.0