tankaromhund

...gick sammanfattningsvis bra. Vi blev godkända och vann tävlingen men det jag är mest nöjd och glad över är betygen i söket 10-10, vad mer kan man önska? Jo, det förståss att vi hade fått med oss lite mer poäng i lydnaden så det räckt till en uppflyttning också :)
Söket har vid tidigare tävlingar varit väldigt svajigt, så lördagens prestation känner jag mig väldigt stolt över. Jag har investerat mycket i form av träningstid och att nu äntligen få utdelning för det känns roligt.

Misstagen i lydnaden tror jag mig ha rätt bra kolla på. Vi nollade budföringen, framförgåendet och krypet. Dessutom var aktivitets- och intensitetsnivån något för låg i inkallningen och apporteringen samt att i hoppet tog han i hindret på upphoppet i återhoppet. Dessutom blev han distraherad av spånet som låg på marken.

Budföringen har vi helt enkelt inte tränat sträckan, 100 m är väldigt långt (tycker i allfall hunden). Långa sträckor skall det tränas på. Budföring är något som varken jag eller hunden är speciellt roade av, kan ju beror på det också.
Framförgåendet drog han mot den externa belöningen och stannade för att snusa på en spånhög och genom det hamnade han bakom/i jämnhöjd med mig. Framförgåendet har fungerat tidigare och gjorde det senast onsdagen innan så där behöver vi bara repetera lite. Lägga in lite störningar.
Krypet har varit ganska ojämnt då vi har tränat mycket på elitkrypet med höger och vänster om, halter, ingångar och stegförflyttningar. Han har lite svårt att hitta positionen och då vi tränat så mycket på små sträckor blev han osäker då vi skulle avancera en längre sträcka. Mitt på sträckan reste han sig och genom det blev vi nollade. Vi ska träna på sträckor rakt fram nu ett tag.
Intensiteten tänker jag kommer med erfarenhet, och en större tydlighet i vad det är han ska göra. Min upplevelse är att intensiteten minskar då han blir lite osäker på vad det är som gäller.



Nu har vi fått lite blodad tand så nu måste vi anmäla till fler tävlingar :)

...har varit helt suveränt att träna på isarna (innan det var töväder bör tilläggas) där har man haft väldigt stor utrymme till att träna transporter.

Har shapat fram hundens medvetenhet om vilket håll vi är påväg åt genom att belöna honom när han söker upp riktningen framför mig. Om jag ändrar riktningen så skall han söka upp positionen framför mig.


















Vi har fått lugnare och stadigare transporter genom att ta bort boll-belöningen och istället återgått till att kasta godbitar framför nosen på honom. Därav att han går och tittar stint i isen här ovan på bilden :)

Det känns som vi är på god väg, nu behöver jag bara
en mobil grupp som jag kan ha liggande i bilen ;)

....bli i vår solen :)

 Hej, här kommer några bilder. Fotografen är inte så bra men några bilder bled det i allafall.

Här kommer Isa och Saga i flygande fläng på ett påvis.

Joppe fick en figurant uppe i ett träda och gjorde en lysande markering, plockade rullen utan svårigheter trots att figuranten var uppe i luften, kanon!

Lotta och Jerry kom i gång bra trots ringrost :)

Det här ekipaget kan man dock känna viss förbryllelse över då det verkar som de har missuppfattat hela grejen med sök. Det är inte husse och hund som ska gömma sig utan figuranten och hunden ska leta efter figuranten ;)

Skämt och sido, Lina gjorde fina vindmarkeringar. Hon ser ut att vara på god väg för att bli en god sök hund.

Tack för en mysig förmiddag i skogen goa träningskompisar!

Soliga och glada påsk hälsningar, Angela

I hundträningen pratar vi mycket om rätt belöningar och att ha riktigt bra förstärkare. Vi knepar och knåpar kring vilka förstärkare vi ska ha till vilka beteenden. Ska man använda intensitets höga förstärkare till intensitets höga beteenden eller tvärtom. För olika hundar fungerar förstärkare på olika sätt och passar olika bra för olika beteenden. Det finns alltså inte en gjuten regel för hur man ska göra och vad som passar bäst.

Men hur är det med våra egna förstärkare, vad förstärker mig i min träning med hunden? För min del är det förstärkande att se att hunden förstår vad jag är ute efter och att vi gör en progression i kriterieplanen. Min jackpot är när hunden har klurat och provat och helt plötsligt erbjuder han rätt beteende, rätt utfört, då blir det en riktigt femetta i mattes förstärkningssystem. Matte får känna att hon är en riktigt bra hundtränare, det är en skön känsla.

Vovven jag har är en kille som inte har så mycket till övers för olika förstärkare. Eller rättare sagt så har det varit. Jag har lagt ner ett gediget arbete på att jobba upp intresset för belöningarna och har i dag en hund som har ett tio tal olika riktigt attraktiva belöningar som vi kan variera mellan i det oändliga.

Vi har haft en del att jobba med i grundfärdigheter/moment inlärning beroende på att hunden inte är en av de skarpaste intellektuellt, man behöver nöta för att han ska förstå vad det är vi sysslar med. Det är lite Scooby-Doo över honom. Eller en annan figur som liknar min vovve är Baloo -"...va inte så säker på det. Jag är både listig och stark"

Härom kvällen var vi på avslutning på den tävlingskurs vi har gått under hösten. Vi skulle välja ut ett par-tre moment som vi ville köra medan vi blev filmade och efteråt skulle vi analysera vad som hände. Jag körde inkallning eftersom vi jobbat en hel del med tempot i inkallningen samt att vi körde fritt följ.

Min analys var inte så svår - jag slutar träna hund och börjar samla frimärken i stället! Det kändes så himla hopplöst helt enkelt, kraften tog slut. Jag har lagt ner oerhört mycket tid. Jag har varit mycket noggrann med mina kriterier. Jag har jobbat med att hålla humöret uppe trots frustration. Jag har slitit på alla möjliga sätt och efter konstens alla regler men....det gick åt skogen.

Min analys av min reaktion helt enkelt är att det handlar om förstärkningarna. Min hund har helt enkelt inte kunna hålla en tillräckligt hög förstärkningsfrekvens och förstärkningarna har inte haft tillräckligt hög kvalitet för att jag ska känna att det är mödan värd. Om han vill träna i framtiden så får han banne mig erbjuda en högre belöningsfrekvens samt att belöningarna håller en mycket hög kvalité. Han ska få fundera under julen på vad hans matte kan behöva för att komma i ett bra träningsläge igen. :)

....blir det. Man får lysa upp tillvaron med stearinljus och varm glögg. Om det ändå kunde komma lite snö så att det blev lite ljusare ute, man kan ju inte göra någonting efter klockan 15 om man inte är i tätbebyggt område och har gatubelysning.

Det känns lite trögt med träningen. Vi har tränat mycket under hösten och kanske vi har gjort oss förtjänta av ett jullov? Fast å andra sidan har vi jullov så har vi ju massor av tid för träning...hmm. Jag får aldrig det där att gå ihop, när jag är ledig och ska vara just ledig det är då man egentligen har tid för träning och tvärtom.

Vovven är inne i en period av osäkerhet och spökighet. Han har nyligen blivit två år och är troligtvis inne i sin psykiska könsmognad. Jag upplever honom som en ganska osäker kille just nu och har blivit tilltufsad av kompisen, schäferpojke, vilket inte gjorde saken bättre. Genom att vara osäker och undergiven drar han på sig killarna med hår på bröstet som vill trycka till honom en gång för alla. Min uppgift kommer nu att vara att skydda honom från eventuella övergrepp av andra hundar. Min önska är att han i dessa situationer ska uppsöka mitt stöd så jag kan hjälpa/stödja honom. Hans osäkerhet har kommit att ge sig uttryck i platsliggningen genom en otrygghet då det ligger stora hanhundar bredvid. Han visar en tendens att då vilja lämna sin plats vilket kan innebära stora bekymmer. Vi håller nu på att träna in att han ska ha hakan i marken under platsliggningen. Tränade detta i går med extern belöning vilket fungerade bra. Vi ska träna vidare i vår kriterieplan och börja stretcha tiden för hur länge han ska ligga innan belöning kommer. Tanken är att han ska något annat att koncentrera sig på än att ligga och kika på andra hundar.

I helgen fick vi tillfälle att träna sök med träningskompisarna. Det har varit lite dålig med uppslutning under hösten så jag och en träningskompis har fått lägga ut våra sambos i sök skogen, vilket iofs har fungerat mycket bra men nu hade vi träningskompisarna i skogen igen. Vovven har fått ett väldigt tryck ut till figurant vi kan belöna med både lek och snask vilket känns väldigt bra. Ju mer vi kan variera belöningarna ju högre inlärningsfrekvens (eller vad man kan kalla det). Allt träning som blir förutsägbar blir tråkig för våra vovvar så att tänka på att variera i stort sätt allt i träningen stimulerar och ökar inlärningen.

Snart vänder det till ljusare tider 12 dagar kvar till Vintersolståndet

Eftersom det är mörkt och blött ute har jag tanken att jag nu ska träna inne med olika färdigheter. Vi har börjat med kroppskontroll och att träna hundens medvetenhet om sina tassar och deras placering. Tanken är att vovven ska få ner alla sina tassar i en skål och där kunna hålla balansen. Vi har i ett inledande skede endast kommit till att han förstått att det är ena tassen som ska ner i skålen men vi jobbar vidare. I början försökte han på en mängd olika sätt komma till belöning genom att bjuda alla tänkbara beteenden. Genom att tillrätta lägga miljön något har jag minimerat hans möjligheter att bjuda allt för många beteenden utan istället bjuda på rätt beteende. Först har jag backa-tränat några gånger, att han fått backa ut från mig. Sedan har jag placerat skålen bakom vovven för att öka chansen att han placerar en tass i skålen, vilket skedde och jag fick tillfälle att belöna flera gånger. Nästa steg blir att plocka bort hjälpen i miljön för att se att han förstått att det är tassen i skålen som jag är ute efter.....

Fortsättning följer

...är en ständig kamp att inte ramla ner i "aversiv-träsket". Tyvärr är det nog så att jag är och steppar på träskets strandkant allt för ofta. Varför ska det vara så svårt att lära sig att inte använda någon form av obehag? När hunden tex äter hästbajs, harpluttar, rådjurspluttar mm är det väldigt lätt att jag surnar till och börjar på olika sätt försöka få hunden att låta bli, vilket brukar innebära att det blir lite dålig stämning.

Jag måste hela tiden jobba med mig själv för att inte luras in i det här. Det jag får betala i form av tveksamhet, tilliten för mig försvagas, det är det inte värt. Det tar väldigt lång tid att reparera den eventuella skada som uppstått vilket innebär extra jobb i träningen.

Ett exempel där jag har fört en ojämn kamp med mig själv var avlämnade av leksak som vi lekt och kampat med. Vovven ville inte lämna ifrån sig föremålet, mer och mer irriterad blev jag till jag surnade till ordentligt och skällde på vovven (till hans stora förtvivlan). Leken och det roliga förbyttes till något obehagligt och trist. Leken i form av belöning var inte längre en belöning. Jag provade lite olika strategier för att komma till rätta med problematiken. Jaghar eliminerat problemet genom att lära hunden en hand-target som hunden sedan ska lämna av föremål i, vilket har fungerat helt otroligt bra. Man kan ju undra varför det var så svårt från början att tänka ut. Jag har helt enkelt väldigt lätt för att hamna i spår som jag sedan har svårt att ta mig ur/bryta.

Nu är jag sysselsatt med att tänka ut hur jag på ett liknande sätt ska kunna få hunden att låta bli häst-, har- och rådjurspluttar. Skulle man kunna tänka sig att det går att belöna sig ur problematiken? Någon form av skvaller träning? Doften och frestelsen av hästbajs = förväntan på belöning? Hmm..tåls att tänkas på hur man ska jobba med det rent praktiskt.....kanske måste man ha lite hästbajs på burk (usch, det här med hundträning är inte allt så fräscht) ;)